Historik
Änggården växer fram
Det som i dag utgör stadsdelen Änggården tillhörde ursprungligen Kronan. Änggården är känd sedan 1600-talet och var bebodd av en ängvaktare/uppsyningsman som såg efter viltet och skogen i de östliga markerna, särskilt då Sundshagen, nuvarande Slottskogen. 18 april 1719 såldes gården till häradsfogden Erich Grönbohm.
Egendomen Änggården styckades under slutet av 1700-talet upp i Stora och Lilla Änggården. År 1807 köpte grosshandlaren Gabriel Gréen (senare Gren) Stora Änggården. Manbyggnaden på Stora Änggården ersattes med nuvarande prefektbostaden och stod färdig 1812.
Egendomen övertogs av sonen, apotekaren Arvid Gren, som tog initiativ till att utveckla trädgårdarna, plantera tusentals träd och odla sällsynta örter och medicinalväxter på egendomen. Detta skulle senare bland annat leda till uppförandet av Botaniska trädgården. Lilla Änggården som familjen Gren köpt redan 1840 som sommarbostad har anor från 1700-talet. Samma år anställdes trädgårdsmästare Anders Jonsson för att anlägga en park och en trädgård. Arvid, som var aktiv i första Stadsfullmäktige, var också med att 1842 grunda Trädgårdsföreningen som är en av de mest bevarade parkerna från denna tid i Europa.
Efter Arvid död 1887 gick hans kära Änggårdar nya öden till mötes. Fanny Gren, gift med Carl Broberg, som var den äldsta dottern till Arvid och Jeanna ärvde Stora och Lilla Änggården och det var hon som bestämde gårdarnas framtid. 1891 köpte Göteborgs Stad området Stora Änggården för 250,000 kronor och fem år därefter påbörjades högt uppe i området anläggningen av det storslagna Sahlgrenska sjukhuset. Lilla Änggården som var familjens privata sommarbostad donerades 1963 av bröderna Carl och Sven Gren till Göteborgs stad.
Änggården införlivades med staden i två etapper: 1904 och 1918. Stadsfullmäktige fattade beslut om att anlägga Botaniska trädgården 10 juni 1915. Därefter började förste stadsingenjör Albert Lilienberg att utarbeta en första stadsplan för Änggården där han hämtade inspiration från en berömd österrikisk arkitekts stadsplanering som i sin tur inspirerat till de engelska trädgårdsstäderna. I grunden var det ett socialpolitiskt projekt där man ville använda stadsägd mark åt att skapa vackra och trygga hem som förenade landsbygd och stad. Denna plan medförde stora förändringar i stadsmiljön från förra sekelskiftet och pågick fram till första världskriget. Nästa steg var att i stadsplanen för Änggården infoga ett litet villasamhälle, som har ett idylliskt läge under Änggårdens mäktiga bergås, öster om landsvägen och i nivå med Slottsskogen.
Historia kring Föräldrakooperativets hus
1915 byggdes flera trävillor längs Apotekare gatan i kvarteret Påskliljan, där gatunamnet var inspirerat av den förre markägaren Arvid Gren. Husen präglades starkt av nationalromantiken och uppfördes med trädgårdar som avgränsades med naturstensmurar, häckar och trästaket. Husen utformades med stående lockpanel, branta tegeltäckta sadeltak, fönster med smårutsindelning och entrédörrar med dekor och omsorgsfullt utformade omfattningar.
Villan på Apotekare gatan 4 ritades av Johan Jarlén och Nils Edvin Olsson och byggdes 1915 som privatbostad för Tage Stiberg (1870-1952) som var son till Axel Stiberg. Axel inregistrerade 30 december 1854 en cigarrhandel på Östra Hamngatan 36. 1892 övertog Tage faderns företag och utvecklade det till att bli både importfirma och återförsäljare av tobaksvaror och i december 1910 startade företaget också egen cigarrtillverkning.
Efter Tobaksmonopolets införande 1915 fortsatte Axel T. Stiberg & Co med tobakshandel och 1916 startades en helt ny verksamhetsgren av Stibergs Livsmedelshandel, vilket ledde vidare till att företaget år 1919 startade en konservfabrik. De tillverkade finare slags charkuterivaror samt kött- och fiskkonserver.
26 augusti 1916 rapporterar Dagens Nyheter att rådhusrätten i Göteborg dömt grosshandlare T Stiberg till 50 kronor i böter för saluförande av tobaksvaror som saknat stämpelmärke. Detta är den första domen om brott mot tobaksmonopolet.
Tage Stiberg flyttade 1915 in med sin familj i huset på Apotekare gatan 4 och hade det fram till 1953 då han sålde det till Göteborgs kommun.
1953 övertogs huset av Sahlgrenska sjukhuset och användes som eftervårdsavdelning innan det blev bostad åt elever vid barnsjukhuset för att i början av 70-talet bli daghem för personal vid Sahlgrenska. Denna upphörde 1980.
Föräldrakooperativet Vitsippans historia
Under efterkrigstiden ökade i samhället en stor efterfrågan av arbetskraft och detta samtidigt som debatten om jämställdhet mellan kvinnor och män tog fart. Utbildningsväsendet möjliggjorde för alla unga att få en adekvat utbildning. ”Barnomsorgen” i samhället förberedde sig för att ta emot de små barnen som behövde både omsorg och pedagogisk förberedelse för sin framtida utbildning. Under 70-talet gjordes stora satsningar att bygga ut daghem genom att utöka utbildningsplatser för både förskollärare och barnskötare samt inom kommunen att bygga förskolor på lämpliga platser och detta samtidigt som ”miljonprojekten” byggde stora bostadsområden för att ta emot arbetskraften från glesbygden. Förskolorna fanns inte på plats vid denna tidpunkt så många privata initiativ bildades som exempelvis föräldrakollektiv som också möjliggjordes genom kommunala bidrag.
I Änggården hade ett antal familjer, med behov av barnomsorg, fått ”ögonen” på kommunens outhyrda hus på Apotekare gatan och startade ett förberedande arbete på våren 1981 för att forma en förskola som motsvarade deras behov och önskemål. På hösten, 14 oktober, startade ett av de första föräldrakooperativen, Vitsippan, i den första våningen av vårt hus. Man anställde en förskollärare med viss utbildning inom Waldorf-pedagogiken som utgår från idéer om hur man kan forma en pedagogik, som lägger lika stor vikt på den tankemässiga, den känslomässiga och den viljemässiga utvecklingen hos barn. Denna antroposofiska inriktning styrde även renovering av lokalerna till exempel vid val av färger och måleriteknik. Delar av denna inriktning finns fortfarande kvar på Vitsippan tex utomhusvistelse i den omgivande naturen och matlagning med inriktning mot det vegetariska.
Under första tiden bedrevs en omfattande kursverksamhet med medlemmar/föräldrar och pedagoger inom Waldorfpedagogiken samt kurser att sy Waldorf-dockor, vegetarisk matlagning samt växtfärgning mm. I protokoll från denna tiden kan man läsa att det var en jobbig tid för föreningen att driva en process som formade Vitsippans grund både pedagogiskt men framförallt att ta hand om de kraftigt nedslitna lokalerna. Föräldrainsatser innebar både drift av förskolan och renoveringen.
När de ”första” Vitsipporna skulle börja skolan blev det logiskt att starta ett fritidshem på övervåningen och redan hösten 1985 startade Blåsippans fritidshem. Under en tid fick även 6-åringarna delta i denna verksamhet vilket kan liknas vid dagens förskoleklass.
Samtidigt anställde kooperativet sin första rektor, 1985, som tog över den dagliga styrningen och driften av förskolan och rapporterade till styrelsen. Under dessa år präglades verksamheten av en god ekonomi som möjliggjorde för medarbetarna, som hade stora engagemang i föreningslivet, att utveckla grundtanken i den Waldorfska pedagogiken genom olika kreativa arrangemang inom musik, teater och konstnärliga uttryck både för personal, barn och föräldrar. Rektorn stannade i 29 år till 2014 men i samband med förändrade bidrag från kommunen pga ny resursfördelning tvingades styrelsen fatta beslut om organisationsförändring som innebar att lägga ned fritidshemsverksamheten och istället utöka antalet förskoleplatser. Den nya resursfördelningsmodellen innebar att barnpengen för skolbarnen minskades med ca 30-35%.
Rektor valde då att gå vidare till ett nytt uppdrag i en annan kommun. Övrig personal hade också starka åsikter om kommunens sätt att hantera kommunpengen och denna kan avläsas i flera artiklar i GP. Förskolan stod i en akut kris och denna medförde att flera medarbetare slutade av olika anledningar.
Förskolan, nya styrelser och rektor, har sedan 2015 brottats med att skapa ett stabilt styrelsearbete och därmed också en stabil personalgrupp och idag, 2023, känner vi i styrelsen att vi är i mål med denna ambition och ser med stolthet fram emot att se de kommande resultaten.